Per Tutti / Conmpetition Cars

Tjaa!

Första veckan praoade jag på Per Tutti. Jag hade bra arbetstider, 11-17 vilket var bra eftersom jag hade sovmorgon och inte försov mig. Fram till kl. 13 - 14 så var det knappt några kunder alls, men efter det började det välla in med folk. Så halva dagen gjorde jag inget annat än att läsa tidning, snacka med den övriga personalen som var väldigt snälla och trevliga och sitta med mobilen. Halva dagen blev därför hyfsat dryg och allmänt tråkig, men sen blev det lite roligare.
Jag slutade ca 30 - 40 minuter tidigare än bestämt, vilket var rätt så skönt. Mina arbetsuppgifter blev att servera, duka av och torka borden, ställa i ordning stolar och ta hand om disken.

Glassen som de gör själva är otroligt god, själv föredrar jag sorbeerna (tycker inte om vanliga köpta sorbeer, men dessa var utsökta och de smakar inte alls som köpta). Så om det är en varm sommardag och man har vägarna förbi ska man absolut gå in och ta en glass. Men jag får inte glömma att skriva att de har mer än glass att välja mellan. De har många olika kaffesorter, lite varmrätter, småkakor m.m.

Hur som helst skulle jag absolut inte kunna tänka mig ett sådant här jobb. Jag är inte intresserad av den här typen av arbete, kanske kock på en resturang i så fall, men inte något som det här.

Praon på Per Tutti få därför 2 av fem toasters. Inte kanonkul (n) Beeeeeenjamin!



Andra veckan på Competition Cars var däremot suverän. I och med att jag praoade där i åttan och har även sommarjobbat där visste jag i princip vad mina arbetsuppgifter skulle bli och jag visste att jag skulle tycka om det. Det är ingen vanlig bilfirma, han fixar det mesta inom bilar, men ensdast sportbilar och tävlingsbilar, jag skulle aldrig praoat där om det skulle vara vanliga tråkiga personbilar. Han är rätt så känd inom bilvärlden, men det är bara personer som är bilintresserade (vilket jag är) och håller på mycket med bilar som vet vem han är.

Jag får göra allt som min handledare gör (egenföretagare med inga anställda, ni förstår - det blir inte riktigt som för martin, att nästan inte få göra någonting). Jag fick göra allt från att svetsa rost på en risig Impala till att byta bakaxel och växellåda på en Corvette (skulle fått köra den om den hunnit bli klar)

Man lär känna mycket folk. Det verkar i alla fall så, för minst 1 gång var annan timme kommer det nån för att snacka - mestadels om bilar. Men när det kommer så mycket folk får man inte så mycket gjort vilket leder till långa arbetsdagar i och med att han har mycket kunder och har bokningar ca ett halvår framåt. Men i och med att han "brinner" för sitt arbete och inte har någon familj gör det ju inte så mycket.

Den senare veckan av praon får därför högsta betyg.

//KungBenjamin

Prao på Gallerix och Saltkråkan

Jag praoade på två olika ställen. Första veckan praoade jag på Gallerix. Där fanns det inte så mycket att göra förutom att packa upp varor som man fick in, det kom bara in varor två gånger den veckan jag jobbade där. Jag stod vid kassan och tog emot trevliga kunder nästan hela tiden.

Social Förmåga: Jag behandlade mina kunder på ett bra sätt och det gjorde så att de var trevliga tillbaka. Jag var också ganska trevlig och öppen mot mina kollegor och de var också såklart lika trevliga tillbaka. Jag var inte blyg och jag frågade ganska mycket saker om jobbet som de höll på med (rama in osv..) och visade intresse till det.

Jag själv: Jag tog ansvar för mig själv och mitt arbete, om jag verkligen inte hade något att göra så tog jag själv ansvaret att gå runt affären och rätta till korten, ramarna och andra övriga saker.

Jag kom alltid i tid och klagade aldrig på när jag skulle sluta. Om jag märkte att en av mina kollegor behövde hjälp så hjälpte jag till frivilligt.

Lära @ lära: Under den här veckan lärde jag mig att skära en passpartor och inramning fint och lärde mig också att ta emot kunder. Mycket mer lärde jag mig inte för jag hade redan jobbat i en affär tidigare.

Mina åsikter kring den veckan är att det har varit både rolig och tråkigt att jobba på Gallerix. Det roliga var att jag trivdes, det var trevligt folk och att jag hade roliga konversationer med mina kollegor. Men det negativa/tråkiga med jobbet var att det inte fanns så mycket att göra, annars har allt gått bra.

Från skala 1-10 ger jag Gallerix en 7 för det inte fanns alls mycket att göra men det var ändå lugnt där!

Den andra veckan praoade jag på dagiset Saltkråkan som ligger på Norra Fäladen. Avdelningen där jag praoade hette Pricken och där går 1-3 åriga barn.

Där fanns mycket att göra jämfört med Gallerix, jobbigt var det! Jag fick springa runt efter barnen hela tiden och kolla efter så att dem inte hittade på med något dumt. Ibland blev det bara katastrof. På ett sätt var det ganska roligt, man började tänka på när man själv var liten, tänk hur jobbig man själv var då!

Det fanns inte jättestora svårigheter mellan mig och barnen, dem tyckte om mig.

Social Förmåga: Mina kollegor var trevliga och jag var lika trevlig mot dem. Barnen var också snälla och jättegulliga, vissa var mer busiga än andra men fortfarande lika gulliga. Jag lekte mycket med barnen och det tyckte dem var roligt, kanske bara för att det var en ung tjej som lekte med dem jämfört med dem äldre som jobbar där. Barnen var heller inte så jätte blyga utan dem började direkt fråga mig saker, som vad jag heter osv. Det var en liten pojke som precis hade börjat där och som trivdes mest när jag var omkring honom, han ville alltid leka med mig och ville att jag skulle läsa böcker för honom, han var nog den lugnaste ungen där.

Jag själv: Jag kom alltid i tid och gjorde det jag skulle, det fanns inga problem med det. Jag kollade till barnen och hade ansvar för dem så att den inte hände något.

Ibland kändes det som jag fick göra all skit efter barnen medan mina kollegor inte gjorde så mycket men det gjorde ingenting, jag tog fortfarande ansvaret och gjorde det jag blev tillsagd att göra.

Lära @ lära: Jag har lärt mig en hel del under denna veckan! Jag har lärt mig hur jobbigt det är att tjäna pengar på detta sätt och känner hur jobbigt det är för en vuxen att jobba, man måste verkligen slita. Jag har även lärt mig att ta större ansvar för barn.

Mina åsikter om att jobba på ett dagis är att det är väldigt jobbigt men samtidigt rolig. Det som är jobbigt är att man springer hit och dit för att man måste hjälpa alla barn och samtidigt skriker och bråkar barnen. Det roliga är att när dem väl är lugna så är dem jättegulliga och säger gulliga saker, det blir även roligare för en själv att passa dem för då kan man leka och läsa för dem i lugn och ro.

Från skala 1-10 ger jag en 5, inget jag skulle vilja jobba med i framtiden, tufft och jobbigt är det!

Azin 9a.

Prao @ Coffee Break

Jag har praoat på Coffee Break de två senaste veckorna. Coffee Break är ett café som ligger på St:Petri Kyrkogatan i Lund. Där serveras det allt från fräscha sallader till mumsiga pajer. (som jag bakade, haha (; ) Mina arbetsuppgifter varierade sig ganska mycket från dag till dag, men något som jag gjorde exakt varje dag och lite för ofta enligt mig var att diska. Väldigt långtråkigt, men jag fick även servera mat och träna upp min rostiga engelska hos de engelsktalande kunderna. Jag gjorde även en del köksarbete, som att hacka grönsaker och baka.

Jag själv förmågan var nog den förmågan som jag använde mig mest av under de här två veckorna. Det var viktigt att jag tog ansvar för alla uppgifter jag blev tilldelad. Att jag tog mycket eget initiativ och var väldigt engagerad gjorde att jag lärde mig väldigt mycket och tiden där blev mycket roligare. Det var egentligen jag själv som satte gränserna på hur mycket jag var villig att lära mig och hur jag skulle trivas under de här två veckorna.

Det handlade ganska mycket om praktisk/estetisk förmåga också, mitt arbete var ju nästan enbart praktiskt arbete. Det var viktigare att jag var noggrann och långsam, än slarvig och snabb. Gurkan skulle bli skuren på ett visst sätt, disken bli diskad på ett visst sätt och chokladbollarna rullade på ett visst sätt. – Det fanns alltså många regler för hur allt skulle göras, ifall man slarvade var det bara att börja om från början… Jag fick använda min estetiska förmåga när jag bakade pajer, det var upp till mig hur de skulle se ut och bli dekorerade. Meningen var att de skulle se goda och lockande ut, så där sattes min kreativitet på prov!

En annan förmåga som jag använde mig väldigt mycket av var min sociala förmåga/demokratiska kompetens. Det var väldigt viktigt att vara trevlig mot kunderna och att alltid bemöta dem med ett leende. Även när vissa kunder var besvärliga var det bara att hålla masken och le fejkat. Det var även viktigt att visa hjälpsamhet i arbetslaget, under de stressiga timmarna fick jag ibland hoppa in och hjälpa de andra och ta deras roller. Som jag berättade innan om vilka regler det fanns för hur allt skulle göras, så var det väldigt viktigt att visa respekt för reglerna som fanns och inte bryta dem.

Det har varit kul att praoa på Coffee Break, de här tre förmågorna som jag berättade om har jag verkligen övat upp. Jag skulle aldrig kunna jobba där under en längre period, jag tröttnade redan efter någon dag. Det var NÄSTAN så att jag längtade efter skolan… Men det var väl ändå en ganska kul upplevelse. =)

Katja

restaurang stortorget! :)

Hej!

Jag har praoat i två veckor på restaurang stortorget och delvis herkules som är resturangen alldeles intill. Jag vet inte riktigt varför de är uppdelade med två olika namn för de har samma mat, kök och personal men jag var iallafall mest på stortorgets sida.

jag lärde mig att bära massa vinglas på en gång eftersom vi dukade upp inför kvällen varje dag.

Jag har haft det superbra och ville verkligen inte sluta. Det som var roligt var att jag praoade med en annan prao från en annan skola och personalen var verkligen skitskön! Att jag hade en kompis att vara med var kul och man blev inte lika nervös när man skulle göra något. Man hade alltid någon att prata med och behövde inte göra något själv. Det var också kul att det fanns ofta grejer att göra och de gav en ett stort ansvar vilket gjorde det hela mycket roligare. Det gjorde att man mer kände sig som en av de anställda och inte lika mycket ivägen eller onödig.

Egentligen var det nog ganska enformigt. Varje dag började halv elva med att man fick duka upp till lunch, skära bröd, skära upp bröd, skriva dagens på tavlan och fixa andra sysslor i restaurangen inför lunchen. Sen under lunchen var det som stressigast då man fick servera mat och dricka, fylla på, ta disk, duka upp igen, ta beställningar osv. Sen efter lunchen blev det väldigt lungt och vi fick äta. Sedan gjorde vi lite olika saker som sortera någon hylla, kanske fylla ketchup, salt och peppar eller något annat liknande. Till sist torkade vi av alla bord och dukade upp med vinglas inför kvällen. Fast det var ganska mycket samma sak blev dagarna alltid roliga eftersom alla skämtade och skrattade hela tiden och allting var så chill.

Under arbetet använde jag många förmågor och lärde mig väldigt mycket både inom restaurangbranschen men även utanför.

Jag själv förmågan: Vi fick ta mycket ansvar och egna intiativ när vi t.ex. skulle ut med mat eller när vi inte visste vad vi skulle göra och fick bestämma själva. När man lärde sig bordsnummrena och dagens vanliga sysslor var det inte så svårt. Jag fick också visa engagemang och hjälpsammhet när man såg att någon annan hade mycket att göra. Jag fick också anpassa mig till att göra uppgifter jag visste jag skulle klara av, var nogrann i det jag gjorde och prioriterade vissa uppgifter före andra. Jag själv förmågan var en av de viktigaste förmågorna tyckte jag och man fick använda mycket självförtroende i en miljö med så mycket människor.

Lära@Lära förmågan: Jag utvecklades mycket genom veckorna och i slutet av andra veckan kände man sig nästan som en av servitörerna. I slutet behövde vi inte så mycket hjälp och tog mycket intiativ, då vi visste var allt fanns och vilka behov resturangen hade. Vi planerade också tiden när vi skulle göra vissa uppgifter och fick priotera vad som behövdes mest. Vi lärde oss också vad som var mest effektivt och vilka arbetsmetoder som behövdes när vi t.ex. skulle servera, duka upp, ta undan disk, skära bröd, vika servetter osv.

Såhär ser ovanvåningen på stortorget ut där vi fick hjälpa till ganska mycket.

Sociala förmågan: Sociala förmågan var en förmåga som också var mycket viktig på en arbetsplats med så mycket personal och där man stöter på varandra hela tiden. Man märker verkligen hur viktigt samarbetet är och man måste verkligen hjälpa varandra om man ska klara det. Om man behövde hjälp skulle man inte vara rädd att säga till heller. Alla på arbetsplatsen berömde varandra och var glada hela tiden så alla skulle må bra. Det var nog lite det som gjorde att jag trivdes så bra och att jag tyckte det var kul för man snackade med alla och skrattade ofta. Det gjorde liksom stämningen skön =) En annan sak med denna förmågan var att alltid vara trevlig och glad till kunderna. Jag vet ju själv att det finns inget mer irriterande än en otrevlig och nonchalant servitör så jag försökte att alltid hålla leendet framme och kanske fråga om det smakade bra eller om mer bröd önskades t.ex.

Restaurangbranschen är nog en av de stressigaste och mest samarbetskrävande yrkena som finns. Alla måste hjälpas åt för om inte kocken fixar maten, servitörerna fixar sina sysslor och diskaren fixar sin syssla så går det inte ihop. Jag hade jättekul vilket till stor del berodde på att de som jobbade där var så roliga och snälla. De lät en ta pauser när man ville, inte göra några skitjobb och faktiskt spela pingis ibland :) Jag ska definitivt dit och käka ofta! Det borde ni också göra. Maten är mmmmmums =)

Ciaooooo / Emma 9B

Prao på Kulturkrogen i Lund

Jag har nu jobbat (utan att få ett öre) som kock på kulturkrogen i stan i två väldigt korta veckor.

Min tid som arbetare har gått väldigt snabbt och det har varit mycket ballt och lärorikt. Mina arbetsuppgifter har varierat från dag till dag. Jag har vissa dagar lagat mycket mat och vissa dagar har man bara chillat och stått i "luckan" där man lägger upp maten på ett mycket kreativt och fint sätt som lurar ögat att det ska finnas mer mat på tallriken än vad det egentligen är.

Mina arbetstider fick jag välja själv. Men jag fick komma mellan kl 9.00 och 10.30 och jobba minst 6 timmar framåt. Om jag jobbade över fick jag ersättning för min snällhet att stanna kvar. För det mesta kom jag dit kl 9.00 för att jag ville sluta så tidigt som möjligt. när man kom dit så började man förbereda luchen som började vid 11.30. Med förbereda menar jag att steka, koka, och lägga upp rätter till bufféen. När lunchruset började (ungefär vid 13.00) så fick man oftast stå i luckan.

Sedan efter det jobbiga men ändå roliga lunchruset skulle man förbereda maten till "à la carte" på kvällen eller till lunchen dagen därpå så man skulle kunna ta det lite lugnt nästa morgon.

Jag skulle nog inte bara kunna välja tre förmågor som jag använde för att jag kände att man använde nästan alla på olika sätt. Ni ska få se vad jag menar.

Jag själv: Man var tvungen att vara mycket koncentrerad så att man inte gjorde fel när man lagade nått så att man inte slösade på några livsmedel. Man var också tvungen att vara mycket intiativtagande för ibland var det så när det fanns mycket att göra fanns det ingen tid att fråga någon t.ex. vad man skulle ha med i en sås, så man fick göra lite som man ville. Man smakade av och sedan bestämde man om man skulle ha i lite mer kryddor eller något annat.

Social förmåga: Samarbete var en mycket stor del som man var tvungen att använda när man lagade maten och lade upp maten. Vi var ju fyra personer i ett kök. Man skulle också vara hjälpsam om någon var stressad och behövde hjälp. Det var ganska stressigt inne i köket och man var tvungen att hjälpas åt mycket.

Språklig förmåga: Att göra sig förstådd var mycket viktigt inne i köket, t.ex. när det kom in en stor "bong" (beställning) var man tvungen att fördela arbetet så att det inte skulle ta för långt tid för rätterna att bli färdiga.

Logisk och analytisk förmåga: Som jag nämnde innan så fick man göra recepten själv och tänka i hypoteser. "Om man kanske skulle krydda på lite mer, hade det smakat bättre då?" eller " Vilka andra livsmedel hade passat bra i denna soppan". Man var också tvungen att kunna göra saker i tur och ordning och ha koll på en del olika rätter samtidigt.

Praktisk/estetisk förmåga: Denna förmåga var väldigt viktig när man skulle lägga upp maten på tallrikarna. Man var tvungen att få maten se lockande ut. Använda många olika färger på rätten. Detta var nästan det roligaste på hela praon. Att man fick använda sig av allt i köket för att exprimentera lite och hitta ett lockande utséende på maten.

Att jobba som kock såg ut att vara mycket krävande och stressigt. Kockarna jobbade ca 13 timmar var dag och jobbade intensivt hela tiden förutom när de gick ut för att ta en cigg. Alla på resturangen rökte och det var den enda paus de fick. Jag skulle nog inte kunna jobba som kock, jag hade inte orkat jobba så mycket för att sedan gå hem och lägga sig. Man kan ju nästan inte ha något liv.

Peace / Gurra K

PRAO på markentreprenaden

Hej!

Jag har nu avslutat två fantastiska veckor på markentreprenaden, som ligger sidan om Willys på Norra fäladen.

Att man kan blanda skämt men ändå jobba på som de gjorde, visste jag inte om sen tidigare.

Det mesta jag fick göra är att trimma gräsmattor och skratta. Jag börja vid sju och sluta vid två, så de var långa och roliga dagar.

Förmågor:
Jag själv: Jag själv förmågan använde man näst intill hela tiden på den här arbetsplatsen. Man fick ta väldigt mycket ansvar men också att man måste kunna ha en egen drivkraft, för man fick en uppgift sen fick man sköta den bäst man ville.

Språklig förmåga: Man fick använda den språkliga förmåga, när man var ute på arbetsplatser. Markentreprenaden är ju ett företag som ägs av Lunds kommun, och då tar dom personer från alla olika delar i världen, och när man ska prata med dem måste man lyssna och försöka lista ut vad dem säger till en.

Pratisk/Estetisk förmåga: Denna förmåga kom i tanken ibland. För efter man trimmat en gräsmatta, fick man kolla på slutresultatet så att det inte ser ogjort ut. Detta fick man ju göra med allt man gjorde, för vi gjorde så de ser snyggt ut på områdena och trivseln skall bli hög.

Mvh Philip Mattisson

Stall André

Jag har praoat på Stall André, vilket är ett dressyrstall som tar in hästar från 3 år och uppåt för utbildning, försäljning och tävling. Jag trivdes bra här dels för att jag fick roliga uppgifter men också för att de som arbetar där var trevliga mot mig. De vanligaste uppgifterna jag gjorde var att rykta och spola hästar, ta hästarna till/från hagen, putsa sadlar och träns, mocka både boxar och hagar, fodring samt skritta av hästarna.

Jag själv – När jag praoade på Stall André tog jag stort ansvar, dels för att komma itid på morgonen men också för att hästarna skulle ha det bra och att jag gjorde de uppgifterna jag skulle. Då och då fick jag tråkiga uppgifter som att mocka hagar och boxar, då var det viktigt att jag hade drivkraft och kunde koncentrera mig för att få det färdigt. För att jag inte skulle stå rastlös när jag var färdig med mina uppgifter visade jag engagemang genom att fråga vad jag skulle göra, om det inte fanns någon att fråga tog jag egna initiativ tills jag kunde fråga någon.

Social – Under min prao försökte jag att vara så hjälpsam så möjlig genom att alltid ha något att göra och att alltid göra mitt bästa. Ett bra samarbete med mig och de som arbetade där var också viktig för att vi skulle göra sakerna så bra och snabbt som möjligt.

Språklig – Under min prao tid fick jag i stort sett hela tiden instruktioner om vad jag skulle göra, då var det viktigt att jag både lyssnade och att jag förstod vad jag skulle göra.

/ Louice