Prao på Bilia Lund :(

Jag har praoat på Bilia Lund som ligger på Gastelyckan. Mina två veckor har varit riktigt dryga. Pga. säkerheten och kvalitén på arbetet som görs har jag knappt fått göra någonting. De saker jag fick göra hände ganska sällan och varade oftast bara några sekunder. Det kunde t.ex. vara hissa upp bilar, och fylla på spolarvätska, med andra ord hålla inne knappar.

Så den enda förmågan jag har behövt använda har varit ”Jag själv”, det krävs en hel del för att inte somna eller slumra till under arbetsdagarna. Man måste förstå varför man inte får göra så mycket och istället lära sig genom att titta. Så istället för att berätta om vilka förmågor jag har använt kommer jag att berätta lite vad teknikerna behöver kunna.

De som jobbar här behöver ganska många fler förmågor. Eftersom de är utbildade och kan utföra arbetet finns det alltså saker för dem att göra.
En av de viktigaste förmågorna för teknikerna är såklart ”Praktiskt/Estetisk”. Det krävs att alla bilar repareras på rätt sätt, om något blir fel kan liv stå på spel. Man kan alltså inte stressa igenom en reparation bara för att bli färdig, allt måste vara perfekt. Man kan tro att teknikerna har fullt upp, men det stämmer faktiskt inte, de spenderar minst 1/3 av arbetsdagarna med fika och att vänta på reservdelar.

De behöver också ha en ”Social/Demokratisk” kompetens. Nästan alla jobb kräver denna förmåga, man behöver kommunicera med kunden så båda parter blir nöjda. Man får t.ex. inte börja reparera en bil förens man vet vem som betalar, försäkringsbolaget eller kunden. Man måste också kommunicera med lagret för att få rätt reservdelar, det händer ganska ofta att man får sort av något.

Såklart klarar de sig inte utan ”Logisk/Analytisk” förmåga. De måste kunna urskilja problemen och komma fram till vad som är fel, så inte fel saker repareras.

Som sagt så har denna prao period inte varit så rolig för just mig. Om vi skulle praoa en gång till i 9an skulle jag definitivt inte välja någonting i bilbranschen. Det må låta roligt att reparera bilar för några, men en sak kan jag säga: teknikerna gillar det inte heller. Hos de jag var assistent för kom alla med en och samma mening: ”Bli inte bilmekaniker!” Det är inte världens roligaste jobb, det är inte så mycket som händer, man gör oftast samma sak dag in och ut och ibland får man testa sitt tålamod genom att handskas med idiotiska kunder.