fredag 25 september 2009
Bildbyrån
Nu i två veckor så har jag varit ute och praoat på "Bildbyrån". Det är en foto ateljé, men fotograferna åker även ut till dagis, skolor och dylikt och plåtar.
Under min tid där så har jag fått följa med när fotograferna Göran och Emilia åkt ut till olika förskolor, där de tagit både grupp- och individuella bilder. Det kanske inte låter särskilt kul men jag har fått bära stativ, lampor och bakgrunder, o.s.v. Ni som läser detta skrattar säkert men jag har inte fått ta en enda bild med deras kameror. Jaha, tänker ni säkert, lönt att praoa hos en fotograf då? Ja, faktiskt. man lär sig väldigt mycket genom att bara titta. Man får en inblick i hur det verkligen är, att det inte bara är att klicka. Fotograferna måste vänta på barn som kommer försent, skrikande barn som de måste försöka få att skratta. För fastän det säkert är många som tror det så är det inte bara att fånga leéndet på bild, man måste nästan alltid också locka fram det också. hela hösten är fylld av dagisfotograferingar varenda dag. Halva tiden fotograf och halva tiden pajas.
När jag inte följde med ut på fotograferingar så jobbade jag med att välja ut vilka av alla bilder som tagits som faktiskt skulle användas. Det är förvånandsvärt få bra bilder där barnet inte gråter, tittar åt ett annat håll, räcker ut tungan eller gapar jättemycket. På vissa bilder fick jag gå in i Photoshop och ta bort snor, saliv eller sår. På gruppbilderna så var det ibland tvunget att byta huvud på någon som blundade eller på något annat vis fallarade med att se någorlunda ut.
Därefter så fick jag ge alla bilder ett nummer och sedan bränna dem på en CD som sen skulle skickas iväg till labbet.
Då det inte fanns några bilder att välja mellan så tejpade jag fast bilder i ramar och klistrade in dem i album.
Det är så mycket mer än att bara knäppa bilder som gäller när man är fotograf, det är massor av pappersarbete och att ta hand om bilderna när de väl har framkallats också.
Social förmåga är väldigt viktig därför att man måste kunna prata med kunder och kompromissa fram så att de blir nöjda och får ett bra pris. Det är också väldigt viktigt att inte tappa tålamodet när man är ute och arbetar på dagis, ge beröm åt barnen och visa respekt för personalen där så att man inte bara kommer in och försöker att bestämma allt.
Jag själv förmåga var också viktigt när jag fick sitta och jobba individuellt. Att koncentrera mig och ta egna initiativ.
Språklig förmåga behövdes för att det är väldigt viktigt att kunna kommunicera med sina kollegor så att flera personer inte gjorde samma sak och att kunna hjälpa varandra med smartare lösningar på problem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Bra skrivet Jenny (:
Tyckte du att det verkar vara ett roligt jobb eller skulle de bli tråkigt efter ett tag?
Intressant att ni ibland fick ändra så mycket på bilderna att ni bytte ut hela ansiktet på en person.
Fast det kan ju ha varit ganska praktiskt att kunna göra. Annars kan man ju undra om ni någonsin kommit därifrån med en bild där alla ser bra ut på samma gång. ^^
Mycket bra skrivet Jenny! Intressant att läsa. Jag håller helt med dig - visst kan man lära sig mycket genom att bara titta! Jag tycker ändå att de skulle gett dig möjlighet att fotografera någonting...
Vad spännande att läsa om redigeringsarbetet med bilderna. Tänk så mycket man kan fixa med datorns hjälp idag! /Liza
Vad roligt det verkar vara:) Du har skrivit en bra text som gav en mycket intressant läsning:)
Skicka en kommentar